Suorvamagasinet
-i Luleälven

Här är vattenståndet mycket lågt. Erosionen syns mycket väl. Det är ett område på 30 meter som
om vart annat är vattentäckt eller torrt. Här kan inget växa och klipporna förblir kala. Foto: Leif Kuhlin, 2004

Suorva betyder egentligen: "En liten, från föremål fri plats, i bakändan av
en lastad lappsläde, där man kan sitta vid körningen"

Visa karta

Arbetarbaracker. Foto: Leif Kuhlin, 2004

Suorvadammen var ett av Sveriges mest omfattande dammbyggen och arbetet med den påbörjades 1919. Intill dammen fanns som mest ett 40-tal byggnader men idag finns endast ett fåtal arbetarbaracker kvar.

Tanken på en reglering av Stora Lule älv hade väckts tidigt under 1900-talet. Bakgrunden var att allt fler och större anläggningar och kommunikationssystem krävde elektricitet i sådana mängder som de små kraftverken inte klarade av att producera. En projektering av älven utfördes 1908 och som ett resultat av detta startade bygget av Porjus kraftverk 1910.

Dammen med fjäll i bakgrunden. Foto: Leif Kuhlin, 2004

Det fanns redan då planer på en fortsatt utbyggnad av älven. Den utlösande faktorn för påbörjandet av Suorvadammen var den brist på bränsle som uppstod i Sverige under första världskriget. Suorvadammen skulle ge Porjus ett jämnare vattenflöde och därmed ett effektivare utnyttjande. Det enda problemet med starten av dammbygget var att den skulle anläggas i en nationalpark.

Detta löstes genom att ändra nationalparkens gränser och utesluta det för kraftutbyggnaden viktiga området.

Första dammen var en valvdamm. Foto: Porjus Arkivkommité

Dammbygge i väglöst land

Idag finns en fin väg till Suorvamagasinet/Stora Sjöfallet. Foto: Leif Kuhlin, 2004

År 1919 kom dammbyggets första fas igång. Att bygga en damm i ett väg- och trädlöst land är inte en lätt uppgift. Allt material till arbetarbostäder och själva dammbygget måste fraktas 11 mil i väglöst land. Transporterna gick över tre sjöar på olika höjdnivåer, vilket gjorde att man var tvungen att anlägga decauvillespår, d v s smalspårig järnväg, på mårkorna för att komma vidare. Det var ett hårt slit och enligt en dammvakt vid Suorva byggdes dammen med "snus, fläsk och svordomar".

De första riktiga arbetarbarackerna uppfördes först 1920 vilket gjorde att man fick bo i tält och jordkulor det första året. De första byggnaderna uppfördes vid östra utloppet och när samhället var som störst fanns här ett 40-tal byggnader och ca 300 anställda. Verkstäderna låg närmast dammen och barackerna en bit högre upp, parallellt med dammen. Ett mindre baracksamhälle växte även upp vid Västra gren.

De två dammarna som byggdes vid Suorvajaures utlopp var av en amerikansk typ som ännu aldrig prövats i Sverige. Serievalvsdammarna av armerad betong fick en höjd på åtta meter och en sammanlagd längd av 440 m. Denna damm stod färdig 1923 och var då Sveriges näst största vattenmagasin. Dammen byggdes på i tre omgångar varav den sista 1966-72.

Suorvamagasinet sommaren 2004. Här syns den gamla
valvdammen, bakom den, stenfyllnadsdammen. Foto: Leif Kuhlin, 2004

Vy väster ut. Foto: Leif Kuhlin, 2004

Dammen skymtar längst bort i bild. Foto: Rolf Persson

Vy väster ut. Foto: Rolf Persson

Då byggdes en stenfyllnadsdamm omedelbart nedströms valvdammen men den. Vägen upp till Suorva började brytas 1962 i samband med planerna för denna sista utbyggnad.

Idag finns endast fem arbetarbaracker kvar vid den mäktiga, stenfyllda, dammen och Vattenfall nyttjar fortfarande några av dessa. Av baracksamhället vid Västra gren finns inget kvar. Under sista utbyggnaden tillkom även Vietas kraftverk, som utnyttjar fallhöjden mellan Suorvamagasinet och Langas, nedanför Stora Sjöfallet. Detta har medfört att nästan allt vatten passerar genom kraftverket och har förvandlat det en gång så mäktiga fallet till en liten bäck...

Det som en gång var Stora Sjöfallet. Foto: Leif Kuhlin, 2004

Suorvas fyra utbyggnader

Foto: Lauri Knuuttila

Utskoven syns i mitten. Foto: Leif Kuhlin, 2004

Sågviksdammen syns till vänster och östra dammen till höger. Mellan dom finns utskov.
Nästan mitt i bilden skymtar även vindkraftverket. Foto: Bengt A Lundberg, Riksantikvarieämbetet, 2008